All else is nothing.

Skitdagar i ens liv brukar betyda insikt. Som att jag nog inte passar tillsammans med vissa människor, och inte vill det heller. Jag tänkte att jag borde bli vegan, bara för att de inte skulle förstå. Lyssna på, klä mig i och säga saker som inte är som deras. Hundra saker bara för att visa dem. Skitdagar som den idag gör mig väl mer till mig själv, men också så väldigt, väldigt trött. Jag orkar inte.


Zephyrus var västvindens gud i grekisk mytologi, Zephyr måste vara därifrån. The Zephyr Song är från By The Way, som jag kommit på är en av mina favoritskivor. Med mest låtar som inte försöker vara nåt annat än bara vackra. Jag spelade till den här istället för att laga mat förut.

Jag såg den här en natt på lovet. Journalister, eller någon som bär kamera, kan fängslas utan åtal i Burma, och bara försvinna.
Personen som filmar stog ibland bara några meter från samma poliser som letade efter honom. Jag ville bara att han skulle ducka, hålla sig gömd och springa därifrån. Det var konstigt att se någon riskera sitt liv för att nå ut med bilder så att de ska kunna ses av såna som oss.












I slutet av dokumentären är filmarna optimistiska. Trots att alla demonstrationer slagits ner, och människor i de första leden blivit nerskjutna. Dödsskjutningar var filmade, och en av de döda var utlänning, så världen måste reagera. Demonstrationerna, avrättningarna och dokumentären är från '07, tre år senare har inget hänt.

den här kändes lite som nyårslåten förut

 men det gjorde den här också

jag vet inte vad jag ska tycka om julen. upphaussad och uppstressad, det räcker så. jag trodde inte jag brydde mig alls.










nu sätter jag ihop blandskivan till mamma. med bara glada låtar, för att göra henne glad. jag trodde inte jag brydde mig så här mycket.










på lovet trodde jag att jag skulle vara innestängd för att spela in och göra restuppgifter. jag trodde inte jag brydde mig men jag har ingen lust att vara ensam just nu.

Jag är bättre på att leva i gårdagskvällar än i nutid.

vi har en döv granne hos mamma. det är bra när det gäller hur högt man får spela musik, är det första man tänker. mittemot bor en sjuttio-åttioårig gumma som är nyförälskad.
den döva grannen bor i lägenheten över. man tänker ju inte lika mycket på hur man låter när man inte hör, men han hörs högt och rätt ofta. klagande, långa ljud. och bara för att man är döv låter man inte hursomhelst. jag tror att det är något med honom, mamma trodde att han dricker. ibland nästan ylar han. därför har han namnet Vargmannen här.
vi hade lägenhetsvisning i förrgår. det lär inte bli nåt, men allt skulle vara snyggt städat och alla brädspel som ingen spelar skulle få plats någonstans. imorrn ska vi på visning igen. jag undrar lite vilken plats som är hem för mig.

att gå runt med sina mobiltelefoner och inte ringa från dem när man vill det kan vara dagens i-landsproblem. vi har det inte lätt, vi i väst.